Trashtalk

Världen utanför vår bubbla gjorde sig påmind och huset föll lite i glömska i några dagar, men till slut så kryper vardagen på igen. Så, hur som helst:

Idag har jag äntligen rensat tomten på allt skräp och det var en insats som hette duga. Till att börja med så var det MYCKET skräp. Husmodulerna levererades inpackade i plast och bara det blev ett nästintill överfullt släpvagnslass. På det skulle dessutom alla småbitar med skumplast, trästumpar och hundra miljarder (en liten överdrift) plankor och ströläkt. Det blir helt enkelt en zlatans massa skräp.

När jag till slut fått på allting på släpet och spänt fast allt hjälpligt hade klockan runnit iväg så pass att jag inte visste om jag skulle hinna till återvinningen innan de stängde (släpet såg ärligt talat inte bra ut men jag tror/hoppas inte jag tappade nåt på vägen). Jag sladdade in genom grindarna fem minuter innan stängning och vid åsynen av mitt lass blev det inga glada miner på personalen. En bitter gubbe stegade fram till mig och skällde ut mig efter noter för att jag trodde mig kunna komma den här tiden, varpå jag lugnt förklarade att det knappast var min ursprungliga mening men att tiden runnit ifrån mig. Jag bad om ursäkt samtidigt som jag slet som ett djur för att få av allting från släpet så fort som möjligt, men gubben muttrade bara surt och vände på klacken.

Klockan hann bli kvart över innan jag var klar och gubben satt hela tiden och väntade vid grinden i sin bil. När jag rullade förbi blängde han så surt på mig att jag inte kunde hålla mig från att veva ner rutan och snäsa; "Ja förlåt, men du kanske hade kommit härifrån lite fortare om du hjälpt till istället för att bara sitta i bilen." Sen växlade vi några mindre snälla blickar till varandra innan jag rullade därifrån några ton lättare, både i sinnet och på släpet. Dåligt samvete har en tendens att försvinna från mig när jag blir dåligt bemött.

Nu är det i alla fall ordning på tomten och släpet står där redo att ta emot framtida byggskräp, så att vi ska slippa gå och plocka överallt. Otroligt tillfredsställande! Taket är nästan klart nu också, men vi har tyvärr inga bilder att bjuda på än, men den som väntar på nåt gott...

Nu ska det bakas pfefferküchen inför första advent!